Här ligger jag lyckligt ovetande om vad som hänt i bloggvärlden på min och min kärleks lilla semester. Nu sitter min vackra rockstjärna med en bok i den ena handen och whiskey i den andra. Helt plötsligt blir jag helt stel, kall. Jag flackar förvirrat med blicken över texten, två...tre gånger. Det hugger i hjärtat och jag vill bara skrika NEJ! Jag är så nära tårar, de bränner, men det vågar jag knappt erkänna. Cimon och Forni har gjort slut. Nu tänker ni säkert alla både det ena och andra om mig. Men jag älskade dom båda. Jag älskade hur de beskrev sin kärlek och passion för varandra i text på deras bloggar. Jag älskar hur han beskrev henne som en gudinna och hon beskrev honom som en gud. Jag blev kär och varm av att bara läsa all kärlek. Men nu när jag läser o deras smärta, tårar, så känns det som även jag gjort slut med dem..

Men då, kommer min kärlek tassandes över golvet från fotöljen till sängen där jag ligger i min hjätresorg och kysser mig som bara han kan och säger att han älskar mig, som bara han kan.

Det, är riktig kärlek